Josefine & Petter

Jag träffar många hundar och hundägare varje dag. De önskar bara det bästa för sina hundar, de vill väl och de har hundar som älskar dom.
Men jag ser mer och mer osäkra hundar, missförstådda och ängsliga. Detta är något som gnagt hos mig ett tag och jag har börjat iaktta hundägarna, deras kroppsspråk och stressen som det innebär att ha en osäker hund. Frustrationen över att hunden inte kan hantera de vardagliga situationerna som uppstår i det samhälle som människan byggt upp. Ett rätt så onaturligt samhälle där många ska få plats på en liten yta, där många rör sig och passerar varandra utan kontakt.
De hundar som lyckas glida igenom Helsingborgs smågator på trånga trottoarer är de som har lugna ägare och låter hunden få utrymme, låter den ta tid att observera och erbjuder en trygg hamn. En trygg hamn är där man tillåts vara den individ man är utan skäll, där man får uppmuntran och belöningar, kärlek och trygghet.

Sedan jag öppnade min salong har jag haft ett ekipage som ofta gått förbi mitt fönster, i mer än två år har jag iakttagit hunden och ägaren. Vi kallar hundägaren Josefine och hunden Petter. När de närmat sig min salong har det låtit såhär i mitt huvud,
-Kolla Petter, där jobbar Jessica. Har du sett, där står hon och klipper en kompis till dig.
Petter har stannat upp eftersom matte pratar om något intressant. Han har med spänning tittat upp mot salongens fönster och sett hur jag vinkat tillbaka. Jag har pratat till honom genom fönstret för jag har inbillat mig att han hör, eller om han inte hör så känner han min känsla jag vill förmedla till honom.
Så har det sett ut länge, så pass att matte knappt kan gå förbi längre för Petter tvärnitar utanför salongen och vill in till mig.

Varje gång vi mött Josefine och Petter så har vi pratat lite, Petter har varit väldigt angelägen om att hälsa på mig. Han hoppar nästan på två ben fram till mig, för kopplet är för kort och vi människor för långsamma. Att han hoppar på mig gör mig inget, så länge han har glädje i blicken och vill fram till mig så är jag glad. För jag är trots allt hundfrisören som gör de där mindre roliga sakerna.
När Petter lämnas in på behandling så har han alltid en liten dosa med godis med sig, det har gjort att jag förstärkts ytterligare av matte, förutom alla uppmuntrande ord och roliga saker hon berättar om mig utanför mitt fönster så levererar jag även hans bästa favoritgodis. Jag tackar Josefine för det är hon som gjort förarbetet till mig, utan att hon möjligen inte ens vet det själv.

Förutom att matte säger roliga saker utanför mitt fönster så har jag studerat dom på håll, jag är lite obehaglig på det viset. Jag studerar och funderar, detta har legat och grott hos mig länge utan att jag ens tänkt på det. Igår slog det mig, Josefine och Petter är helt rätt på det! De är några av de mest välanpassade ekipagen i området där jag jobbar.
Varför?
Jo, för jag har aldrig sett Josefine bli arg på Petter. Hon kan möjligen böjt sig över honom och sagt lugnt men sakligt ”Så gör man inte”, även om själva kroppsspråket i den situationen kan tolkas hotfullt för en hund (att man böjer sig över den) så tolkar Petter aldrig henne som hotfull, eftersom han vet att matte kommer aldrig att brusa upp och bli obehaglig. Hon är trygg även om hon gör saker som en hund inte alltid förstår. För det mesta säger hon roliga saker och verkar veta en hel del om området KUL, ihop med att hon vet när det räcker innan det spårar ur.
När Petter får span på något som är intressant och vill se mer av det så stannar Josefine, hon låter Petter titta klart innan de går vidare. Detta är en elementär sak i att få en trygg hund, stanna upp och låt den titta. Enda gången jag sett Josefine tröttna på att Petter tittat för länge är utanför mitt fönster, och det är fullt förståeligt tycker jag. För där kan han sitta länge, så länge att till och med jag kan bli lite besvärad av det. Haha!
Även jag har en fluktare, Tommy, det kan kännas som en evighet när han observerar saker. Evighet är inget man alltid har så vi har kommit fram till en kompromiss – Tommy får lov att titta tills jag räknat till tio, det brukar räcka. Sedan säger jag till honom att nu går vi vidare. Ord och enkla strykningar på kopplet brukar räcka. Se kopplet som en tygel till en häst, med en mjuk och snäll hand styr du hunden.

I de situationer som kunnat kännas obehagliga så har Josefine tagit en omväg, hon tar ut svängarna och tar det säkra före det osäkra. Alternativet hade varit frontalkrock, och det är egentligen det en trottoar kan betyda för många hundar, att gå rakt mot varandra trots att alla tycker det är obehagligt – öga mot öga – stålsätta sig innan det smäller. PANG! En hund tog på sig försvaret och sa ifrån innan någon annan hann förekomma den.
Se dig själv i en trång mörk gränd där en obehaglig gestalt går rakt emot dig, har du ett vapen i fickan börjar du diskret greppa det och är redo, när sedan den obehagliga gestalten närmar sig och räcker ut armarna (för han vill egentligen stoppa dig, varna dig att inte gå längre in i gränden) då har du redan dragit upp vapnet och satt det i sidan på gestalten för du trodde han skulle överfalla dig, skada dig. I alla fall hade scenariot kunnat se ut så om du haft lite känslomässigt bagage med dig.
Det är så enkelt att vika av från trottoaren, att byta sida eller gå runt bakom en bil. Vad gör det egentligen? När jag går på kurser för yrkesverksamma inom hund är det helt underbart att se hur alla respekterar varandras utrymmen, man går i en båge runt om hundar och ekipage. Ljuvligt härligt är det! Det är inte så att alla inom hunderiet har perfekta och lugna hundar, ofta är det tvärtom. De flesta hundnördar är just hundnördar för att deras hundar tvingat dom att lära sig mer, ”problemhund” hade någon kanske kallat dom. Jag skulle vilja påstå att det aldrig blir gruff på kurser, för alla får sitt space. Magiskt! ❤

Vad vi kan lära oss av Josefine och Petter är,
1. Brusa inte upp. Behärska dig
2. Var en empatisk och trygg hamn
3. Låt hunden lukta/titta
4. Ryck inte i kopplet
5. Respektera varandras utrymmen, hitta lösningar och undvik frontalkrockar
6. Belöna och var generös med godis, ha kul och var en skojig kompis för din hund

Bonus: Miljöträna i områdena kring de ”jobbiga” situationerna, t.ex. utanför hundfrisören eller veterinären.