
Hunden och människan, ihop i symbios. Eller? Vad händer om hunden tar över, om den bits eller morrar, då måste vi väl ändå visa VEM som bestämmer?
Faktum är att ju hårdare vi blir, ju mer arga och bestämda vi blir – ju argare och farligare blir hunden. Nästa faktum är att ingen kan vara konsekvent arg/bestämd eller i mina ögon: dum mot en annan utan ofta svajar vi mellan snäll – ödmjuk – givmild – bestämd – arg och snäll igen. Vilket gör att man verkar lätt labil för hunden ser inte våra regler som vi gör, och blir vi arga reagerar de av rädsla.
Om vi vänder på steken – när fick hunden bestämma?
Vi bestämmer när hunden ska födas, vem den ska bo med, vilka regler som gäller, vad den ska äta och när. VI bestämmer om den får para sig, när den får gå ut och gå på toaletten och vi bestämmer vem som får hälsa eller inte. Ja, vi bestämmer hela hundens liv.
Så om vi lyssnar på hunden och låter den bestämma promenaden, vägen och tempot, då kommer vi att få ett mycket bättre samspel och trevligare vardag. När hunden får välja och speciellt när den får lukta färdigt på varje stolpe och sten så får vi automatiskt en lugnare jycke som vill gå oss till mötes!
Vad betyder ett morr?
Ett morr är en signal till ”ge utrymme”, du ska alltså backa och avlägsna vad som är jobbigt i situationen med en gång. Får jag denna signalen på trimbordet, som hundfrisör, tackar jag alltid för att hunden sa till och de flesta ser chockade ut när jag säger tack. Hunden är alltså van vid att gå vidare efter morret, vilket är ett bett. Så tacka alltid för att du fick varningen. Det är som att Muhammad Ali skulle stå framför dig och tala om att ”Fortsätter du så kommer jag att svinga mot dig”, står du kvar får du fint skylla dig själv tänker jag.
Vad är ett bett?
Ett bett är när hunden lufthugger, när den biter mot dig i luften. Detta räknas som bett och ska tas på allvar, hunden har redan gett alla sina signaler och ser ingen annan utväg än att bita sig fri. Därför ska vi alltid respektera hundens signaler och aldrig fy’a bort ett morr som är sista signalen innan allvaret.
Varför hamnar vi i situationer där hunden känner sig hotad?
För vi troligt missuppfattat hela situationen och inte sett signalerna. Möjligen har vi en inställning om att hunden måste domineras. En hund som inte uppskattar situationen blinkar ofta med ögonen, nosslickar, vänder huvudet bort eller går ifrån, sänkt huvud, sänkt svans och något spänd i sitt uttryck. Att förstrött gå och lukta i backen är en lugnande signal, den säger att ”jag är fredlig och vill inget illa”. En hund som blir kramad slickar ofta sig om nosen, blinkar och har vinklat sina öron något bakåt/åt sidan. Och så vidare..
Vill hunden bestämma?
Nummer ett så är hunden fredlig, den önskar inga konflikter för konflikter betyder onödiga skador. I princip inget djur vill bli skadat för det betyder problem (såklart). Därför använder djuren sig av flera signaler och metoder för att lugna ner situationer av högrisk.
Nummer två så tror jag att hunden vill få bestämma – någon gång. Lite som ett barn, det behövs ramar och strukturer för att det ska fungera. Varm choklad och karameller hela veckan funkar inte. Demokrati och en yes-day i veckan behövs för att alla ska vilja samarbeta och dra sitt strå till stacken.
Lyssna på din hund, va lyhörd och skoja med varandra. Våga var fjantiga ihop, det livar upp vilken relation som helst. Viktigaste av allt: Respektera varandra.
