Är det okej att bli arg som hundfrisör?

Livet. Det händer oss alla, vi kan bara försöka att hålla ett jämnt humör och ett jämnt blodsocker, även om vi är hundfrisörer så är vi också bara människor. Människor med känslor och även vi pyser över ibland. Det kan köra ihop sig, man kan känna sig otillräcklig, det är nästan konstant stressigt att leva som hundfrisör. Så jag vill ge alla hundfrisörer att det är fullt normalt när även din stubin bränner av någon gång då och då.
Eller? Vänta.
Ja, allt ovan är sant, när vi är privata, när vi ”bara är människor”, när vi inte har vår uniform på.
Så fort vi tar tag i vår trimskjorta, lyfter upp den och trär den över oss så kliver vi in i vår roll som Hundfrisör och då krävs absolut professionalism. Alltid till 110% gör vi vad vi kan för att göra en hund bekväm och inte längre rädd, vi får aldrig bli arga eller höja rösten mot en hund. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin. Även om hunden biter dig.
Vi får inte ”ta i med hårdhandskarna” eller ”visa vem som bestämmer”, det är inte vår sak att fostra eller dra gränser. Vår första uppgift är at göra en hund bekväm och lugn i situationen hos oss, visa vad vi vill och hitta ett samarbete för att göra det ägaren önskar att vi ska göra.
Det åligger dock ett stort ansvar hos hundägaren att även träna hunden hemma att bli bekväm i situationer som hos frisör eller veterinär, och att tala om för hundfrisören hur deras hund fungerar så vi kan förekomma rädslor och hjälpa hunden på bästa professionella vis.

Möter vi rädsla med hårda tag så ökar risken att vi får en aggressiv hund på vårt bord, det handlar inte om en tävling om vem som vinner kampen mellan hund & människa, vem som satte dit vem eller vem som blir Herre på täppan. Det handlar om förståelse och samspel.
Det vackraste som finns för mig är ömsesidig respekt och samspel, när det dessutom uppstår mellan olika arter blir det magiskt. Har du t.ex. tittat på Stockholm International Horse Show? När en ryttare samarbetar med en hel flock av hästar (á 500kg), de tillsammans flätar ett vackert nummer där de springer i mönster, hoppar över stockar och låter sin ryttare förflytta sig över deras ryggar. Sådant samspel måste uppstå i tillit och går inte att gro ur rädsla.
Där ligger min strävan, att jobba ihop med din hund så att mina signaler och dens signaler är så små att utomstående inte ser dom, det bara flyter och det ser ut som att vi kan läsa varandras tankar.